stars can't shine without darkness

Nu vill jag bara ha höööst! Då kurserna drar igång och man får ha på sig tjocktröjor och halsdukar. Det är verkligen min melodi. Skulle helt klart kunna ha höst året om, den gör mig lycklig. Sen så måste jag erkänna att jag saknat vardag och rutiner, även fast jag om någon vecka kommer kräkas på det. Plus att den här hösten inte blir lik någon annan, då jag flyttar till ett eget litet hem. Vet att jag verkligen kommer trivas där! Så himla mysigt och gångavstånd till stan och allt.

Nu ska jag ta ut min bästa och träna lite, så det blir lite ordning igen ;) tänkte även läsa på om lite rally/lydnadsmoment och börja träna :) man vet ju aldrig.. :)

Det känns som jag är färdig med det här nu. Jag kan inte jaga någon som visar klart och tydligt att h*n inte vill ha mig i sitt liv. Och när man får höra saker gång på gång som sparkar ner en på botten igen. Trodde verkligen på det här men det är dags att gå vidare nu.

Fattar inte att något så bra kan ta slut på bara en sekund. Tänker på allt vi sa att vi skulle göra.

Näst sista lunchen på jobbet! Wohooo. Sen blir det sommarlov och frihet igen ett tag. Försöker se ljust på allting och gömma undan känslorna, och hittills har det funkat.

Får verkligen gång på gång bevisat att allt människor säger är bullshit! Om man inte menar det man säger så varför inte bara knipa käft??? Kan man ju fundera på till dödagarn. Hade en träff förut på tre hundar och tränade lite och pratade massa utställning. Otroligt nyttigt att höra andras erfarenheter och åsikter eftersom jag är såpass nybörjare. Och Ester behöver verkligen socialtränas nu eftersom hon inte träffat andra hundar på hela sommaren. Så som tur är så ska vi göra om det snart igen.

Sitter på jobbet just nu. Dom flesta är trötta efter lunchen så jag passade på att ta en liten fikarast. Slutar halv fyra och då cyklar jag hem och tar ut min vovve på träningspromenad i skogen. Nu får det vara slut på vilan! Hard work work nån timme till:)

Har jobbat hela veckan och det går hur bra som helst. Trivs verkligen och jag kommer sakna oldiesarna när dom här veckorna är över. Är sjukligt trött på kvällarna och kan sova flera timmar när jag kommit hem, men eftersom man gjort något bra av dagen så gör det mig ingenting. Hoppas även få en fastare röv som bonus då jag cyklar till och från varje dag. Lite senare blir det träning och bus med favorittjejen. :)

Förstår inte vad det är med den här byn och att gå bakom ryggen på folk. Försöker att vara folk till lags hela tiden, till ingen nytta alls tydligen.

Har finbesök utav Vilma tills på fredag så därför blir nog både träning och uppdatering lite kass. Men imorgon så kommer Linnéa och Tea på lite utställningsträning men det lär jag skriva om sen.
Jag och Vilma gör iallafall mest bara det vi är bäst på, ÄTER! Och förut idag kom älskis och gjorde oss sällskap en stund. Galet vad kär man kan bli.

Så otroligt fort allting går. Jag kände honom inte utan visste bara vem han var och att jag är lika gammal som hans syster. Finner inga ord, förutom att det är helt ofattbart! Alla tankar ikväll går till honom och hans familj.
Ta hand om och var rädda om varandra!!

Det är även sånna här kvällar som man inte vill sova själv, och min finaste åkte för ett tag sen.. Ska iallafall försöka blunda nu ändå och tänka på något annat..

Vila i frid.

Fattar inte varför allt ska hända på samma gång och hela skiten bara rasar över mig. Vetskapen av att aldrig mer ligga i sängen och skratta med dig så man tappar andan slaktar mig inombords, eller att kyssa dina läppar och känna att du faktiskt är med mig. Och jag hatar hur jag plågar mig själv med att lusläsa alla gamla sms. Åh, det här är mer än vad jag klarar av just nu.

Värsta och längsta natten på hur länge som helst. Vill helst bara fortsätta ligga hela dagen men mattehjärtat håller inte för det. Ester ser så brydd ut när jag ligger såhär med gråtna ögon, så jag ska torka dom, ge min vän frukost och sen gå ut till skogen så hon får busa lite.

Går och lägger mig, raderar den här dagen och dom sista veckorna. Att jag kan vara så jävla korkad.

.

Så jävla less att bli behandlad hur som helst och sedan förväntas hunda efter och låtsas som ingenting.

Har precis åkt ifrån Ljusdal. Men det känns som att jag lika gärna kunde tatt cykeln hem. Sen att någon sitter och släpper ut stjärtgaser och att ett barn är lika hysterisk som när vi lämnade Sthlm är väl en annan femma antar jag. Behöver jag nämna att jag aldrig sätter mig på ett tåg igen längre än till skolan?