utan dig är jag bara en av miljoner

något jag inte kan förstå är hur jag nånsin ska kunna klara av en termin till när jag håller på att dö innan första veckan ens är slut?! har nog aldrig varit med om segare skoldagar än dom här första.
den lilla motivationen som en gång fanns är nu helt borta.
iallafall. nu ska jag springa ner och duscha efter den iskalla promenaden hem.
sen ska jag nog ringa till pappa och höra hur det vart med den där utlandsresan han pratade om.
den känns väääldigt behövlig nu!
men ja, duschen var det. puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback