stars can't shine without darkness

En av de starkaste anledningarna som gör att jag fortsätter se framåt är mina framtidsdrömmar.
Jag drömmer om ett skönt jobb jag trivs med, lönen behöver inte vara superduperbra, jag vill bara ha roligt. Sen vill man ju självklart få så att man överlever och lite till också.
Ha en egen gård långt upp i norra svergie, hyra ut stallplatser så att man kan ha hästar på gården, får så att instruktörer kanske kan hålla vallkurser, någon gris, katt och självklart hundar. Kanske till och med en liten kennel. 
Gården ska ligga nära en stad men ändå ute på landet och en bra bit ifrån en väg. Jag vill ha en husbil där alla hundar får plats som jag kan åka land och rike runt i på utställningar osv.
Huset ska vara stort och inuti ska stilen vara lantlig, ljus och fräsch. Ska jag ha en kennel ska hundarna ha ett alldeles eget rum som används då en tik har valpar, där dom kan ligga i lugn och ro dom första veckorna. I det rummet ska det helst vara en egen utgång som används främst då alla ska börja tränas till att bli rumsren.

Livet går framåt sakta men säkert och jag kommer på mig själv med att inte gräva ner mig och tänka för minsta lilla längre, inte på samma hemska sätt som förut. Jag tänker fortfarande för mycket, men tar liksom allt med en nypa salt och försöker vända det till något positivt istället. Och det gäller allt, från något man ser på facebook eller liknande till att kanske förlora någon. Det är så skönt! Ingen/inget ska få trycka ner mig.
Vissa personer fattas för mig, och vissa önskar jag att jag hade en annan relation till, men det är något jag inte kan göra nåt åt. Och då får man lära sig att leva med det och tänka positivt. Jag tror att är någonting meningen att bli, så kommer det att hända, men det är inget som säger att det kommer att ske just nu. Det är fortfarande mycket som inte är helt bra, men allting kommer att lösa sig, nån gång. Men det blir inte heller just nu.