stars can't shine without darkness

Försöker förstå hur man ena dagen kan betyda världen för någon, och andra är det som om man aldrig har existerat. Berättar jag för någon hur mycket den betyder för mig, då är det verkligen så. Det är ingenting som "går över" på en dag, även om det vore så väl. Är det för att du vet hur svag jag är och att du kan få mig till nästan vad du vill? Jag fattar verkligen ingenting. Eller jag kanske inte ens vill fatta. Varför är det alltid så att dom som faktiskt är kär i mig och visar att dom bryr sig, skiter jag fullständigt i och tvärtom? Det värsta är att du vet hur mycket det tar sönder mig, men endå är det skitsamma. Om det är bra så varför ska det krånglas för då hela tiden? Ååååh blir tokig. Fortsätter stänga av och låtsas som ingenting så blir det nog bra snart.
Det är sånna här gånger man inser hur viktiga ens vänner är. Tack för att ni finns! Är så dålig på att både visa det och höra av mig. Men jag är så oerhört tacksam