stars can't shine without darkness

Hatar den här känslobomben jag har blivit. Så fort något är bra, så går jag igenom varje liten detalj och inbillar mig att allting egentligen är åt helvete. Tänker typ att, "men så här bra kan det väl inte vara? Det kan inte stämma för det har det aldrig varit förut." Att jag nästan tar avstånd ifrån människor för att jag inte vågar lita på när allt faktiskt är bra.

Behöver bara skriva av mig ibland, och då tar jag till bloggen som egentligen bara skulle handla om Ester och hennes träning. Men jag kan väl passa på att meddela att vi börjat komma igång igen och jag har fått tillbaka lusten och suget. Och det går faktiskt riktigt bra. Har nästan börjat fundera på att börja tävla lydnad och/eller rallylydnad. Men det tar vi senare, vi tränar på i våran egen takt och ser när vi är redo. :)